Kusipacha Alpacka | kusipacha@telia.com
Foder och utfodring
Att välja hö/hösilage till alpackan
Den här artikeln skrev jag åt Svenska Alpackaföreningen 2010. Artikeln handlar mest om grovfodret, dvs hö/hösilage. Grovfodret är grunden och det allra viktigaste i utfodringen. Har man ett riktigt bra hö/hösilage behöver man väldigt lite till (hur många har hört mig säga det? :) Efter Robert van Saun's webinar på Alpackaföreningens årsmöte 2017 ser jag att den står sig och du kan läsa den icke redigerade versionen här.
Den här artikeln skrev jag åt Svenska Alpackaföreningen 2010. Artikeln handlar mest om grovfodret, dvs hö/hösilage. Grovfodret är grunden och det allra viktigaste i utfodringen. Har man ett riktigt bra hö/hösilage behöver man väldigt lite till (hur många har hört mig säga det? :) Efter Robert van Saun's webinar på Alpackaföreningens årsmöte 2017 ser jag att den står sig och du kan läsa den icke redigerade versionen här.
Alpackans betesvanor på Altiplano
När jag fick mina första alpackor 2005 fanns det ingen i Sverige som visste så mycket om vad alpackor behöver men det fanns en falang både i Sverige och andra länder som påstod att alpackor i princip klarar sig på nästan ingenting. Någon sa att i Anderna levde alpackorna på ett gräs som hette ichu och när jag letade information om det visade det sig att det var ett styvt, näringsfattigt gräs (visserligen rikt på kisel) och ganska likt något som man hittar på stränderna vid havet. Jag kunde inte tro på att det skulle kunna finnas ett djur på jorden som faktiskt knappt behövde något att äta och som dessutom producerade en fantastisk ull.......ur vadå?......hur kan det komma ut mer än man stoppar in?.....om ni förstår vad jag menar. Jag letade med outröttlig intensitet information på Internet och i den vevan hittade jag den här rapporten och det var som 'halleluja' här fanns svart på vitt exakt vad alpackorna åt och helt tydligt var att de sökte näringsrik föda.......ichugräset finns med på listan som en av de minst eftertraktade grässorterna som antagligen bara åts när inget annat fanns.
För den som vill fördjupa sig i alpackans preferenser när den betar så leder länken till ett helt unikt dokument skapat redan 1982 (och då fanns inte många alpackor utanför Anderna). En man vid namn Ramiro Farfan som studerade på Texas Tech University har gjort den här vetenskapliga rapporten som del i sin 'Master of Science' examen. Han har listat varenda art alpackorna åt och hur mycket. Hans frågeställning är hur alpackorna klarar torrperioden i Anderna. Torrperioden infaller när alpackastona är högdräktiga och fjorårsfölen växer kraftigt och ska klara sin mathållning själva, utan mammas mjölk. I rapporten kallas åringarna för tui. Forbs är de växter som inte är gräs.....typ blommor och vad vi skulle kalla ogräs. En upptäckt han gjorde var sensationell i mina ögon.......i brist på bra bete åt alpackorna och speciellt de yngre något riktigt näringsrikt som man inte ens skulle komma på om man försökte.......se om du hittar det :)
När jag fick mina första alpackor 2005 fanns det ingen i Sverige som visste så mycket om vad alpackor behöver men det fanns en falang både i Sverige och andra länder som påstod att alpackor i princip klarar sig på nästan ingenting. Någon sa att i Anderna levde alpackorna på ett gräs som hette ichu och när jag letade information om det visade det sig att det var ett styvt, näringsfattigt gräs (visserligen rikt på kisel) och ganska likt något som man hittar på stränderna vid havet. Jag kunde inte tro på att det skulle kunna finnas ett djur på jorden som faktiskt knappt behövde något att äta och som dessutom producerade en fantastisk ull.......ur vadå?......hur kan det komma ut mer än man stoppar in?.....om ni förstår vad jag menar. Jag letade med outröttlig intensitet information på Internet och i den vevan hittade jag den här rapporten och det var som 'halleluja' här fanns svart på vitt exakt vad alpackorna åt och helt tydligt var att de sökte näringsrik föda.......ichugräset finns med på listan som en av de minst eftertraktade grässorterna som antagligen bara åts när inget annat fanns.
För den som vill fördjupa sig i alpackans preferenser när den betar så leder länken till ett helt unikt dokument skapat redan 1982 (och då fanns inte många alpackor utanför Anderna). En man vid namn Ramiro Farfan som studerade på Texas Tech University har gjort den här vetenskapliga rapporten som del i sin 'Master of Science' examen. Han har listat varenda art alpackorna åt och hur mycket. Hans frågeställning är hur alpackorna klarar torrperioden i Anderna. Torrperioden infaller när alpackastona är högdräktiga och fjorårsfölen växer kraftigt och ska klara sin mathållning själva, utan mammas mjölk. I rapporten kallas åringarna för tui. Forbs är de växter som inte är gräs.....typ blommor och vad vi skulle kalla ogräs. En upptäckt han gjorde var sensationell i mina ögon.......i brist på bra bete åt alpackorna och speciellt de yngre något riktigt näringsrikt som man inte ens skulle komma på om man försökte.......se om du hittar det :)
Det kommer mera.....