Alpacka - Legenden

Enligt både de aymara- och quechua-talande folken i Peru och Bolivia bestod verkligheten av två olika men ändå sammanhängande världar..... den övre och den undre. Den undre eller inre världen befolkades av stora stora flockar av lagom runda, eleganta och välskötta alpackor med skinande hårrem som tillhörde Apu, bergsguden, och Apus dotter hade ansvaret för alpackorna. Alpackorna i den övre, eller yttre, världen var mycket färre, i sämre skick och med kort ull.

Apus dotter hade problem med att skydda alpackorna från områdets rovdjur och p g a detta arrangerade hennes far ett äktenskap mellan henne en ung herde från den övre världen som skulle hjälpa henne att se efter flocken. Under en tid levde Apus dotter och hennes man lyckliga och nöjda i den undre världen. Så småningom fick dock den unge herden hemlängtan och talade om för sin fru att han ville återvända till sin egen värld och att han ville berika den med den inre världens alpackaflockar. Bergsgudens dotter gick med på detta och samlade ihop sina alpackor. Via källor och sjöar färdades hon för att leva med sin man i den yttre världen. Hennes far hade ett förbehåll och det var att hennes man skulle vara rädd om flockarna och sköta om alpackorna väl, speciellt en liten alpacka som behövde bli buren hela tiden. Dotterns man visade sig dock vara lat och satte en dag den lilla alpackan på marken och lämnade den där att klara sig själv. När bergsgudens dotter såg vad han gjorde blev hon förskräckt och sprang till en källa, dök i och började simma tillbaka mot den undre världen. Alpackorna följde henne .... hennes man lyckades hindra några som blev kvar i den yttre världen. Ända sen dess har alpackorna i den yttre världen stannat nära källor och sjöar. Där fortsätter de att längta efter sin lilla alpackagudinna som fortfarande inte har kommit tillbaka.