alpackaull
Bozedown Alpacas
Kusipacha Alpacka
Foundation Alpaca Assessment
Utanför byn Whitchurch on Thames ligger Bozedown Alpacas som med sina ca 1000 alpackor är en av de absolut största alpackauppfödarna i England.
Sista helgen i September anordnades där, i BAS regi, grundkurs i utvärdering eller bedömning av alpackor, främst ullkvalitet men även exteriör. Intruktörer var domarna Nick Harrington Smith och Liz Barlow. Mary Jo Smith, som ansvarar för driften av Bozedown, stod för de praktiska arrangemangen..... kurslokal.... klippt ull att utvärdera och alpackor med olika typer av exteriör och ullkvalitet. Hon hade dessutom sett till att ordna otroligt goda luncher vilka uppskattades enormt av de hårt pressade kursdeltagarna :-)
Världens trevligaste kurskamrater....mest britter men deltagare även från Holland och Tyskland. Alla födde upp alpackor.
Kursen pågick i två dagar och tempot var högt. De teoretiska genomgångar vi hade omsattes i praktiken i nästa andetag.
Nick Harrington Smith och Liz Barlow är båda gamla i gamet och bjöd generöst på sin omfattande erfarenhet ..... och humor. Vi gnölade väl och gnällde lite om hur svårt det var att få det komplexa till en helhet..... Det är många egenskaper hos ullen att ta hänsyn till.... finhet, täthet, crimp, längd på fibern, lyster, osv .... och det som var svårt var att balansera de olika egenskaperna och veta hur tungt varje egenskap skulle värderas......
Vi fick bedöma ullen, som här, när den i klippt. Vi fick också bedöma ullen på olika alpackor och tala om varför vi ansåg att en var bättre än en annan...... både huacaya och suri.
Personligen har jag aldrig tagit i en suri förut så det var en intressant upplevelse. Surin har en helt annan typ av fiber än huacayan..... ingen crimp utan en 'lock style' (det finns ett antal olika som alla är OK).... Hos surin är lystern en viktig och högt värderad egenskap.
Min avsikt var att fotografera jättemycket under kursen men all min koncentration fick användas till att hänga med i det omfattande kursinnehållet. Det kändes verkligen att jag fick rejält på fötterna och en grund att stå på vad beträffar att bedöma en alpackas ullkvalité......... nu är det bara att fortsätta träna, träna och träna här hemma.
Jag är sen gammalt barnsligt förtjust i den engelska landsbygden.... det är något så himmelskt vackert med den. Under kursen bodde jag på ett hotell i grannbyn Pangbourne. Hotellet är en historia för sig.... det låg nästan mitt på ett tågspår (i alla fall lät och kändes det så :-) där tågen verkade komma förbi i 200 km i timmen. Första kvällen när jag kommit in i mitt rum trodde jag att det inträffade en större olycka utanför hotellet när det det första tåget passerade ...... ett öronbedövande oväsen och ungefär som en tryckvåg.... När detta fortsatte att upprepas med jämna mellanrum började jag ana sanningen och blev så full i skratt varenda gång tågen kom. Så sjukt att ligga och sova nästan mitt på ett tågspår.
På morgonen steg jag ut i en varm daggvåt morgon..... en lätt dimma som vek undan för solen som fortfarande stod lågt i öster. Vägen ledde över Themsen via en gammal obeskrivligt vacker bro...... Jag var tvungen att stanna mitt på bron och bara låta ögonen njuta sig mätta på vackra vackra landskapet........ Pilarna längs floden var så vackra att det kändes som en religiös upplevelse att se på dem...... På andra sidan Themsen låg Whitchurch on Thames och där skulle jag hitta avtagsvägen till Bozedown. Tror jag förlorade mig helt i min upplevelse av allt det vackra för jag missade avtagsvägen och promenerade på i 20 minuter förbi den innan jag bestämde mig för att jag nog hade gått för långt........ Jag hade tagit jättegod tid på mig för att vara framme i tid men nu började det bli sent...... Hur hemskt är det att småtrava tillbaka och sen upptäcka att det är en riktigt lång bit in på avtagsvägen dessutom. Varmt var det och det var jag med när jag kom fram ....nästan i tid.
Bozedowns beten nådde ända ner till Themsen ....som sakta rinner på andra sidan träden på bilden här ovanför..