Kusipacha alpackaföl 2011

Först ut var Savannah, den 22 maj, ett par dagar före klippningen. Tidigt på morgonen föddes Romeo, son till Ambersun Romelius.

Någon vecka senare. Romeo har massor av fin, fin ull. Mamma Savannah har blivit av med 'vinterkappan' och det var nog väldigt skönt

Den 9 juni kom lille Leo. Muña väntade ända till 19.30 på kvällen innan hon bestämde sig för att det var dags. Leo är den raraste lille plutt man kan tänka sig och det syns att Viggo är hans far. Romeo blev märkbart glad över att äntligen få en kompis.....

Nio dagar senare, den 18 juni, gjorde Bello entré. Mamma Pacha hade en snabb och lätt förlossning. Bello är riktigt rolig.... har en massa hyss för sig och söt på ett sätt som gör det svårt att ta ögonen ifrån honom. Han gillar tjejer ....och leker helst med stofölen som föddes efter honom. Bello är väldigt lik pappa Viggo som liten.

Framför er ser ni årets verkliga mirakel.....trodde på riktigt att det inte var möjligt. Lachiwa har fått 5 hingstar i rad.....Kututu, Rudolf, Nils, Indiana och Lill-Nils. I år hade jag inte ens brytt mig om att hoppas på att få en tjej efter Lachiwa och trodde knappt mina ögon när det faktiskt blev så. Lachiwa såg nästan generad ut och har en annan attityd till denna lilla tös än hon haft mot sina 'boys' Det är en riktigt vacker tjej med mycket intressant färg.....dotter till Viggo.

Den här lilla tjejen föddes väldigt nära sommarsolståndet.....när solen står som högst i norra hemisfären ....I år var det 22 juni. Så fantastiskt att få en 'fortsättning' på Lachiwa som är ett underbart sto med mycket bestämd egen vilja.

Den 30 juni föddes ett annat litet mirakel. Farrah, ett sto jag håller högt pga en massa egenskaper fick sitt första föl. Inför sommaren hade vi två ston som var dräktiga med Ambersun Romelius som så tragiskt gick bort i vintras. Romelius var en hingst som behållit sina fina, fina fiber genom åren och hade en fantastisk stam såväl på pappa-sidan som mamma-sidan. Savannah fick Romeo efter Romelius och nu fick Farrah en liten tjej efter honom........jag känner mig så tacksam. Hon är en gudomlig liten älva med massor av energi och det ska bli en sann fröjd att se hur hennes ull utvecklas.

Farrah var inte lika begeistrad till att börja med men fick snart grepp om mammaskapet.

Den 4 juli regnade det och Kaphiyas mage var så stor att vem som helst skulle kunna bli nervös. Vet inte om hon väntat på regnet för allting gick väldigt fort och den lille föddes tidigt på morgonen.

Ut kom en alldeles sällsynt söt liten (fast ganska stor) kille. Varje gång jag tittar på honom kommer jag att tänka på chokladpudding med grädde på.......

Precis som sin mor är han en originell och orädd alpacka som är nyfiken på precis allt. Trodde inte Viggo kunde få små chokladpuddingar.

Kusipacha Alpacka | kusipacha@telia.com

Kusipacha startsida

På morgonen den 12 juli drogs mina ögon, som varje morgon de senaste två veckorna, till Lily. Redan för länge sedan är hennes mage större än vad som verkar möjligt och jag har trott hon ska föla varenda dag i två veckor.......hon vaggar runt i sakta mak och ser ut som hon har ett helt jordklot på mitten. Efter att ha konstaterat att Lily står och äter (som alltid :) tittar jag på resten i gruppen av tämligen havande damer.

Amy är en väldigt tystlåten alpacka som mest sköter sitt och sina barn som hon älskar med rörande moderlig omsorg. Den här morgonen gjorde hon en extra liten snurr efter att ha varit på toa och jag såg snart att hon var i färd med att föda. Hon visar aldrig någonting förrän hon plötsligt föder. Precis som förra året fick hon en liten tjej..... Bello blev glad för han har liksom hand om tjejlaget. Pappa till den här lilla vackra varelsen är Viggo.

alpackan Lily med sitt föl sommaren 2011

Fyra dagar till vaggade Lily runt med sin repektingivande mage och på morgonen lördagen den 16 juli såg jag att hon verkligen var på gång och skulle föda. Jag satte henne i en hage vid sidan av de andra och höll henne under uppsikt. Hmm....... jag har sett Lily föda ett antal gånger vid detta laget och fick efter ett tag en känsla av att allt inte riktigt var som det skulle. Hon fick en stund till på sig och det är under den stunden man önskar att ens intuition visar sig vara helt fel och allt går som på räls. Det gick inte riktigt på räls och jag vet att det är lika bra att agera snabbt ifall det verkar vara ett problem.....för mammans och fölets skull. Med plasthandskar och gott om glidgelé kände jag in i Lily och kunde konstatera att hon var helt 'öppen' och redo att föda men jag kände inte någon liten nos eller annan del av ett föl. Till slut hade jag en bra bit av armen inne i Lily och kunde fortfarande inte känna något föl och med tanke på att hon hade 'sista stadiet' värkarbete var det bara en sak att göra.......ringa veterinären. Minuterna är långa när man väntar.......och jag kunde se att Lily hade det jobbigt. Snart nog kom vår fantastiske veterinär......jag höll Lily och han kände in i henne och sa tämligen omedelbart...."vi har en omvridning på livmodern här". Mitt mod sjönk som en sten och medan jag fortfarande hanterade min egen reaktion hör jag veterinären säga........"och nu har vi inte det längre". Fantastiske, fantastiske Nils-Einar.

Han hade kunnat få grepp om fölets nos bakom omvridningen och med hjälp av den och det faktum att vi kunde hålla Lily stående kunde han vrida hela 'paketet' ett halvt varv (det var inte ett helt varvs omvridning) och snabbt dra ut en liten kille som var helt fräsch, pigg och säkerligen glad att få komma ut. Mamma Lily var nog ännu mer tacksam och själv var jag euforisk....... Hur tackar man en annan människa för sån hjälp? Nånting måste funderas ut. Varken mor eller barn hade blivit utmattade tack vare att processen inte blev utdragen och livet känns absolut underbart när jag tittar in i det nya ulliga lilla ansiktet och ser att han mår bra.