Kusipacha Alpacka
Startsida Kusipacha Alpacka
Viggos föl 2009
Den 7 juni födde Dottie Pepper Viggos allra allra första föl....... ett fawnfärgat stoföl med den sötaste lilla hjärtformade näsa man kan tänka sig.
Föl nummer två
Mamma Dottie är fawnfärgad med några vita tecken. Hennes föl hittills är intressanta ur färgsynpunkt. 2006  fick hon Isbjörne, blåögd och vit, med en grå hingst. 2007 fick hon Cory Soprano, mycket light fawn, med en svart hingst. Och framför oss nu har vi ett föl som är medium fawn och pappan är vit.....
Småbarn blir så himla trötta efter en stund på jorden.
En vecka gammal och redan så mycket större
Till Enzos föl
Föl nummer tre föddes den 21 juni och var också Viggos....
Den söta modern är Prinsessan som födde för första gången. Hon hade varit dräktig länge i dagar räknat och jag hade trott att hon var på gång att föda i ett par veckor. Under den senaste tiden hade jag gått ut riktigt sent varje kväll för att vara säker på att hon inte tänkte föda mitt i natten. Vid midnatt till den 21 juni låg hon och idisslade och såg mycket lugn och sömnig ut. Tidigt på morgonen fanns det i alla fall en blöt och kall liten kille utanför stallet. Prinsessan verkade lika förvånad som jag och var inte helt självklar som mamma..... dock på ett mycket välvilligt sätt. Den lille hade fötts precis när vår verkliga tidpunkt för midsommar inföll.... när solen är som allra högst upp i norra hemisfären och kräftans vändkrets.... och i ögonblicket efter vänder den tillbaka mot söder igen.... sommarsolståndet.
Prinsessan Leia är ett absolut fascinerande sto, Hade hon och hennes mamma Uma varit människor skulle de ha blivit perfekta komiker för de har absolut timing och de mest oväntade reaktioner och är mycket uttrycksfulla.
Mammorna är som regel väldigt hungriga efter födseln och jag brukar ge dem lite lusern, kraftfoder och vitaminer och en vattenhink eftersom de oftast inte prioriterar sina egna behov när de har en nyfödd. Prinsessan uppskatte storligen sin hink och när hon tittade upp ur den såg det verkligen ut som om hon undrade vem den lille figuren var
När den lille reste sig upp och Benazir blev närgången vaknade Prinsessans modersinstinkter....... rör inte min bebis..... Sen blev det bara bättre och bättre och i bildserien nedan är det lätt att se hur bandet mellan mor och son stärks..... och att mamma har ett mycket uttrycksfullt ansikte :-)
Torr och varm med mat i magen.... och pussad av mormor Uma som födde föl nr 4..... samma  dag som sin dotter Prinsessan.... bara några timmar senare. Umas föl blir alltså morbror till Prinsessans och eftersom Enzo är pappan finns han på Enzos sida
Föl nummer fem föddes den 22 juni och är en liten Viggodotter.

Mamma Malva är en fullkomligt rörande mor som skapar mycket starka band till sina barn.
En fantastiskt söt liten tös som blir vackrare för varje dag som går
Den 6 juli föddes föl nummer 6... Kaphiya fick en son efter Viggo. Förmiddagsfödsel som gick fort och enkelt. Mor är svart och fölet vackert fawnfärgat. Så här långt har Viggo ännu inte fått ett enda vitt föl.
Alltid lika välvilligt välkomnade till världen av övriga flockmedlemmar
Lååånga, lååånga ben.......
........och med så här massiv support från släkten lär man sig snabbt att förflytta dem i rätt ordning.

Senare på dagen var det dags för föl nummer 7 ....  och det var ett Enzobarn
Föl nummer nio bröt ett mönster. Minimaxine som tidigare är mamma till Kururu, Livia och Sasha har fött sina föl under gryningstimmarna men den här lilla tösen föddes under eftermiddagen den 16 juli.
Minimaxine är ett av våra minsta ston, mycket nätt och finlemmad. Pappa Viggo är mycket välbyggd men har en låg mankhöjd. Tillsammans lyckades de få en dotter som vägde väl över 9 kilo med de längsta ben man kan tänka sig.

Gör om den här balansakten den som kan...............
Så här får det bli när man är nyfödd med mycket långa ben och liten mamma
Minimaxine får i särklass vackra barn och den här lilla är inget undantag. Hon har fantastisk benstomme och tätt, tätt med ull och ser ut som en liten 'rustibussa'......
Föl nummer 12, född den 15 augusti,  blev en liten Viggogutt, det enda vita fölet efter honom så här långt. Sumaqnin som syns på bilden här intill verkade nästan mer fascinerad av honom än mamma Feliksa
Det var en av få riktigt mulna, kalla, regniga och blåsiga dagar denna sommar. Ju längre sommaren led desto mer likt öken har det blivit här.
Den här lille gossen hade tätt, tätt med ull och det tog tid för honom att bli torr. Mamma Feliksa ser nöjd ut..hon är en av de där praktmödrarna.
Sumaqnin fortsatte att vara fascinerad av Feliksas föl hela dagen