Fölning 2012
Den 3:e maj var en varm och solig dag och våra ston var ute 'på andra sidan ån' och betade. Att någon skulle föda den här dagen var det sista jag hade räknat med. Enligt kalendern borde det första fölet anlända runt mitten på maj. Babushka som ni ser till höger skulle ha runt den 20 maj.
Det känns som en ren slump att jag tittade just på henne och tyckte hon såg lite mysko ut.....gick lite stolpigt med bakbenen....la sig ner och rullade ....upp igen. Hm...hon ser lite skum ut men näää det är inte dags ännu. Det var dags och det gick fort som bara den. En verkligt liten kille låg alldeles strax på backen.
Det känns som en ren slump att jag tittade just på henne och tyckte hon såg lite mysko ut.....gick lite stolpigt med bakbenen....la sig ner och rullade ....upp igen. Hm...hon ser lite skum ut men näää det är inte dags ännu. Det var dags och det gick fort som bara den. En verkligt liten kille låg alldeles strax på backen.
Det fanns tecken på att fölet var en aning tidig......tänderna i underkäken hade inte brutit igenom tandköttet och notera hur han trampar igenom kraftigt på både fram- och bakben så det ser ut som om han har stora fötter.
Den lille vägde 6 kg och kändes inte riktigt färdig. Han var ändå pigg och gjorde sitt bästa för att hitta mat. Jag gav honom lite extra råmjölk för säkerhets skull eftersom han inte hade kraft att så länge när han väl hittade rätt under magen på mamma.
Första natten satte jag på honom fleece plus ett täcke ovanpå och han fick tillbringa natten inomhus i fålla med mamma.
Den lille vägde 6 kg och kändes inte riktigt färdig. Han var ändå pigg och gjorde sitt bästa för att hitta mat. Jag gav honom lite extra råmjölk för säkerhets skull eftersom han inte hade kraft att så länge när han väl hittade rätt under magen på mamma.
Första natten satte jag på honom fleece plus ett täcke ovanpå och han fick tillbringa natten inomhus i fålla med mamma.
När jag kom ut i stallet nästa morgon låg han och skakade och frös rejält. Tempen visade 37,5 och det är mer än en grad under normaltemp för ett föl. I min erfarenhet brukar de ligga på 38,7-8. Det var väldigt svårt att få honom att gå upp i temperatur. Hans temperatur var inte för låg för att ge honom lite extra mat så det fick han .... sen hämtade jag en hårtork och blåste länge och väl och fick upp temperaturen litegrann sen gick den ner igen.....sådär höll vi på mest hela dagen tills eftermiddagen kom och det kändes som om jag höll på att förlora honom.....tempen sjönk trots att jag värmde honom hela tiden var inte väldigt kontaktbar och ville inte ha mat. Det kändes så ledsamt....jag har aldrig förlorat ett föl och är inte den som ger upp i första taget men nu kändes det som om han rann ur händerna på mig och jag förberedde mig faktiskt på att han nog inte skulle klara sig...........en så tung känsla i hjärtat. I en hast sattes i all fall en värmelampa upp i stallet och jag hämtade en stor filt plus ett täcke för vuxen alpacka och lade den lille under dubbla lager och blåste med hårtorken hur länge som helst ovanpå och mellan lagren med textil. Plötsligt hoppade den lille upp, gick fram till mamma och diade!!! Vilket under och mirakel!! Han lade sig snabbt igen efter sin måltid.......på med alla lager igen och mer hårtork......och nu somnade han med en annan känsla och under och mirakel igen.....kroppstemperaturen var nästan 38 grader. Halleluja!
För tidigt födda alpackor har problem att hålla sin kroppsvärme och jag lärde mig mycket av detta och har aldrig haft en för tidigt född tidigare. Satte klockan på ringning varannan timme på natten och var ute och fönade in varmluft i lagren.
För tidigt födda alpackor har problem att hålla sin kroppsvärme och jag lärde mig mycket av detta och har aldrig haft en för tidigt född tidigare. Satte klockan på ringning varannan timme på natten och var ute och fönade in varmluft i lagren.
När morgonen kom var det rätt kyligt och blåsigt men ett mörkt stall är igen plats för en liten alpacka.....dom behöver sol på näsan. Men han fick ju inte bli kall. För länge sen köpte jag ett sorts riktigt 'polartäcke' som jag grävde fram och satte på fölet ovanpå en tjock fleece. Täcket var på tok för stort......men det verkade tjäna sitt syfte.
Så fin.....ser ut som om han är ute och åker kanot :) mamma ser ut som om hon undrar en del.
Bilderna med det röda täcket är tagna två dagar efter födseln och man kan se att fölet fortfarande trampar igenom ordentligt men att han är på väg upp 'på tå'.
Jag höll honom varm under 4 kalla nätter och nu klarar han det själv och har blivit en underbar och pigg liten själ som jagar tanter. Hans ben har rättat upp sig helt och han är 'picture perfect'. Son till Snowmass Sizlin Passion med legender som 4Peruvian Legacy 6016 , Snowmass Legacy Gold och Peruvian Hemingway i stamtavlan
Jag höll honom varm under 4 kalla nätter och nu klarar han det själv och har blivit en underbar och pigg liten själ som jagar tanter. Hans ben har rättat upp sig helt och han är 'picture perfect'. Son till Snowmass Sizlin Passion med legender som 4Peruvian Legacy 6016 , Snowmass Legacy Gold och Peruvian Hemingway i stamtavlan
Kusipacha Alpacka | kusipacha@telia.com
Den här bilden är från den 11 maj...... Babushkas son är 8 dagar gammal och har gått upp från 6,0 till 8,2 kg. Benen har rättat upp sig helt och är korrekta både bak och fram.
Den lille mår prima (28 maj) och fördubblade sin födelsevikt på mindre än tre veckor vilket är strålande. Han är mycket pigg och företagsam och arbetar numera som mobil höhäck. Tror han längtar efter kompisar men våra ston kniper än så länge
Till slut kom nästa......den 31 maj bestämde sig Sturt Pea för att nu tänkte hon föla. Allt gick snabbt och lätt och snart hade en liten kille tagit sina första andetag i jorddimensionen.
Sturt Pea kommer från Australien och hennes namn är namnet på en blomma som är South Australias blom-emblem. Blomman trivs i ökenområden och efter ett plötsligt regnväder kan marken färgas röd av sturt peas
Sturt Pea kommer från Australien och hennes namn är namnet på en blomma som är South Australias blom-emblem. Blomman trivs i ökenområden och efter ett plötsligt regnväder kan marken färgas röd av sturt peas
Den lille killen är Evolutions förste son och verkar lika mjuk och försynt som sin mor. Sturt Pea är otroligt ömsint i umgänget med sin förstfödde
När man fått mat i magen behöver man sova en stund :)
8 juni
Efter mycket moget (364 dagars dräktighet) övervägande fölade Livia till sist idag. Alpackor är en gåta........med sina varierande dräktighetstider. Livia är tidigare mamma till Hannia Elinor och Georgia May (Bunny).
Nu fick hon en son och vårt första föl efter Ambersun Centaurus.
Efter mycket moget (364 dagars dräktighet) övervägande fölade Livia till sist idag. Alpackor är en gåta........med sina varierande dräktighetstider. Livia är tidigare mamma till Hannia Elinor och Georgia May (Bunny).
Nu fick hon en son och vårt första föl efter Ambersun Centaurus.
Det verkade som om den lille legat verkligt beredd i startblocken för han var på benen rekordsnabbt. Långa långa ben och jag slår vad om att det var skönt att få sträcka ut dom.
Han var rejält stor och vägde 9 kg......imorgon ska regn och rusk bytas mot soligare väder och det tror jag han kommer att tycka om.
Han var rejält stor och vägde 9 kg......imorgon ska regn och rusk bytas mot soligare väder och det tror jag han kommer att tycka om.
9 juni
På eftermiddagskvisten när jag inte längre trodde någon skulle föla var det dags för den här lilla damen att göra entré. Ett huvud och ett ben syntes en bra stund. Fick till slut känna efter var det andra benet tagit vägen .......Benet hade hakat upp sig på väg ut men var inte svårt att rätta till och få ut och sen gick det lätt.
Har aldrig sett ett föl med så bländande lyster på ullen genast vid födseln. Ska bli jättespännande att se om den iakttagelsen stämmer framöver.
Louella kommer från Australien och far till den lilla är Evolution
Man skulle kunna tro att fölen som föds här är pastellfärgade under magen men det är navelsprayen jag använder......liiiila.....
Den bleknar till rosa och sitter kvar länge länge
På eftermiddagskvisten när jag inte längre trodde någon skulle föla var det dags för den här lilla damen att göra entré. Ett huvud och ett ben syntes en bra stund. Fick till slut känna efter var det andra benet tagit vägen .......Benet hade hakat upp sig på väg ut men var inte svårt att rätta till och få ut och sen gick det lätt.
Har aldrig sett ett föl med så bländande lyster på ullen genast vid födseln. Ska bli jättespännande att se om den iakttagelsen stämmer framöver.
Louella kommer från Australien och far till den lilla är Evolution
Man skulle kunna tro att fölen som föds här är pastellfärgade under magen men det är navelsprayen jag använder......liiiila.....
Den bleknar till rosa och sitter kvar länge länge
Detta är Louellas första föl och hon hade en del reaktioner till födseln medan huvudet och foten på fölet kommit ut. Inte fullt ut hysterisk men lätt stressad :) Inte så lätt att förstå vad det är som plötsligt befinner sig under svansen.
När fölet väl var fött tog det en stund innan modersinstinkterna vaknade till liv men rät som det är har de bara infunnit sig. Inte en enda lektion ...inte en enda instruktionsbok.
Louella har fått en vild och äventyrlig unge och har fullt upp med att hålla reda på henne :)
När fölet väl var fött tog det en stund innan modersinstinkterna vaknade till liv men rät som det är har de bara infunnit sig. Inte en enda lektion ...inte en enda instruktionsbok.
Louella har fått en vild och äventyrlig unge och har fullt upp med att hålla reda på henne :)
12 juni
Kära Maya, Viggos mamma, hade stånkat, stönat och sett ut att vara omedelbart förestående i tre dagar när hon slutligen satte igång att föda vid middagstid.
Det tog inte lång tid förrän vi hade en liten kille i gräset. Evolution är pappa till honom och precis som med halvsystern (Louellas föl) såg ullen ut som flytande pärlemor i vått tillstånd. Kunde också konstatera att det var den längsta ullen så här långt och att fölet, precis som mamma, hade massor av ull på benen. Föl med väldigt mycket ull runt hasleden bak och knäleden fram får en speciell look som vuxna.
Kära Maya, Viggos mamma, hade stånkat, stönat och sett ut att vara omedelbart förestående i tre dagar när hon slutligen satte igång att föda vid middagstid.
Det tog inte lång tid förrän vi hade en liten kille i gräset. Evolution är pappa till honom och precis som med halvsystern (Louellas föl) såg ullen ut som flytande pärlemor i vått tillstånd. Kunde också konstatera att det var den längsta ullen så här långt och att fölet, precis som mamma, hade massor av ull på benen. Föl med väldigt mycket ull runt hasleden bak och knäleden fram får en speciell look som vuxna.
Maya är lustig.......hon har haft ett antal bebisar vid det här laget och gör allt rätt i inledningsskedet. Sen får hon som en ny-zeeländare uttryckte det 'blond moments' :) Hon har glömt bort var fölet är och piper i en falsett som inte går att beskriva......letar efter det men är alltför upprörd för att hitta ungen. Då får man säga: Maya....kom.....titta här! Hon lyssnar verkligen och tar emot supporten :) och frid råder åter till nästa gång.
Fölet är väldigt lugnt och sansat vilket faller sig naturligt med en så avslappnad (när hon inte tappat bort sin unge) mamma och en lika cool pappa
Fölet är väldigt lugnt och sansat vilket faller sig naturligt med en så avslappnad (när hon inte tappat bort sin unge) mamma och en lika cool pappa
13 juni
Lilla vackra Martingale, ett av mina favoritston av de australiensiska alpackorna här. Hon har en riktigt tät och finfibrig ull som dessutom är väldigt lång.
Det här var hennes första dräktighet och hon tyckte det var rätt jobbigt när dom riktiga värkarna började och fölet hade kommit ut en bit. Hon lade sig ner och jag gick fram för att ta bort den där inre Glad-Packs-liknade hinnan som fölen liksom är inslagna i och som täcker ögon och näsborrar med. Jag brukar ta bort hinnan från näsborrar och ögon (om den sitter kvar) innan fölen har kommit ut helt och hållet... om stona tillåter. Martingale riktade några riktiga spott-duschar rakt i huvudet på mig :) .....hon har humör. Jag fick bort hinnorna och lämnade henne att sköta det själv. När hon drog baken längs ett stängsel för att göra sig av med inkräktaren där bak fick vi mota henne åt ett annat hål och ta tag i henne. Fölet var vid det här laget såpass långt ute att om jag bara höll i det och höll emot under Martingales värkar så var det snabbt ute helt och hållet vilket var lugnast för alla.
Lilla vackra Martingale, ett av mina favoritston av de australiensiska alpackorna här. Hon har en riktigt tät och finfibrig ull som dessutom är väldigt lång.
Det här var hennes första dräktighet och hon tyckte det var rätt jobbigt när dom riktiga värkarna började och fölet hade kommit ut en bit. Hon lade sig ner och jag gick fram för att ta bort den där inre Glad-Packs-liknade hinnan som fölen liksom är inslagna i och som täcker ögon och näsborrar med. Jag brukar ta bort hinnan från näsborrar och ögon (om den sitter kvar) innan fölen har kommit ut helt och hållet... om stona tillåter. Martingale riktade några riktiga spott-duschar rakt i huvudet på mig :) .....hon har humör. Jag fick bort hinnorna och lämnade henne att sköta det själv. När hon drog baken längs ett stängsel för att göra sig av med inkräktaren där bak fick vi mota henne åt ett annat hål och ta tag i henne. Fölet var vid det här laget såpass långt ute att om jag bara höll i det och höll emot under Martingales värkar så var det snabbt ute helt och hållet vilket var lugnast för alla.
Martingale var klart chockad av sin upplevelse och låg en bra stund och såg ut som om inte trodde att det hon varit med om var sant......inte glad alls.
Så småningom kom hon tillbaka till nuet och började intressera sig för sin lille kille. Han var pigg och full av liv och allt eftersom vaknade Martingales instinkter och hon blev en riktig liten mamma.
Så småningom kom hon tillbaka till nuet och började intressera sig för sin lille kille. Han var pigg och full av liv och allt eftersom vaknade Martingales instinkter och hon blev en riktig liten mamma.
14 juni
Så var det dags för Princess Irena att föla redan före 9 på morgonen. En brun kille (börjar det inte bli mycket killar nu? :)
Att det här blev en kille var väldigt roligt eftersom han är halvbror till det allra första fölet från i år, Babushkas, och har Snowmass Sizlin Passion till far. Irena har också extremt intressant bakgrund så det här lille hingstfölet kan förhoppningsvis bli ett värdefullt komplement i vår avel så småningom.
Så var det dags för Princess Irena att föla redan före 9 på morgonen. En brun kille (börjar det inte bli mycket killar nu? :)
Att det här blev en kille var väldigt roligt eftersom han är halvbror till det allra första fölet från i år, Babushkas, och har Snowmass Sizlin Passion till far. Irena har också extremt intressant bakgrund så det här lille hingstfölet kan förhoppningsvis bli ett värdefullt komplement i vår avel så småningom.
Man kan redan se ullens organisation på halsen och på kroppen och det ska bli mycket intressant att se hur den utvecklas.
Irena är en av dom lugnaste och tryggaste mammor jag sett.....hon till och med pratar väldigt lågmält med sitt föl.
Irena är en av dom lugnaste och tryggaste mammor jag sett.....hon till och med pratar väldigt lågmält med sitt föl.
17 juni
Mitt under hinkfrukosten med ReadiGrass, Camelibra och Fibregest som är det första som händer här på morgnarna bestämde sig Pacha för att föla. Fölet låg på marken innan jag hunnit in för att hämta 'fölningspåsen'.
En pigg dotter ......alldeles perfekt och absolut vacker.
Pacha har en särdeles förmåga att skapa ett eget space för sig och sitt föl i utkanten av flocken och så förflöt den här dagen. Alledeles i närheten av de andra men för sig själva.
Mitt under hinkfrukosten med ReadiGrass, Camelibra och Fibregest som är det första som händer här på morgnarna bestämde sig Pacha för att föla. Fölet låg på marken innan jag hunnit in för att hämta 'fölningspåsen'.
En pigg dotter ......alldeles perfekt och absolut vacker.
Pacha har en särdeles förmåga att skapa ett eget space för sig och sitt föl i utkanten av flocken och så förflöt den här dagen. Alledeles i närheten av de andra men för sig själva.
Pacha är ett sto som går helt upp i sitt mammaskap och hennes föl blir alldeles galna i sin mamma.
Kanske är det för att hon pussar dom så mycket :)
En del ston fullgör sina mammaplikter utan väldigt starka uttryck men Pacha älskar sina barn väldigt aktivt och ända tills dom vänjs av.
En del ston fullgör sina mammaplikter utan väldigt starka uttryck men Pacha älskar sina barn väldigt aktivt och ända tills dom vänjs av.
Den här lilla är faktiskt halvsyster till Bello.....
18 juni
Ibland är det bra att man inte vet vad som väntar och i det här fallet gäller det nog både Lachiwa och mig.
Jag tyckte det såg ut som om Lachiwa skulle börja föla redan på morgonen.....inga stora saker men hon låg och rullade lite och gick sådär lite stolpigt med bakbenen och pratade lite. Hon ändrade sig och ägnade dagen åt att äta och se ut som om allt var lugnt. Vid tretiden började hon humma och verka lite rastlös så jag släppte in henne i en hage där hon kunde vara i lugn och ro om det nu var så att hon skulle föla. Nog var det nånting på gång men hon verkade så vag......ungefär som 'nästan ordentligt värkarbete' men inte riktigt. Jag har sett henne föla många gånger och vet att hon brukar lägga sig ner för att få hjälp att trycka på men nu verkade hon akta sig för att lägga sig ner. Jag kände inne i henne och kunde konstatera att hon var öppen men jag kunde inte känna någon fölnäsa ännu så hon fick hålla på ett tag för sig själv.
V A G.........är det bästa ord jag kan komma på. Lachiwa trampade runt och tittade ömsom mot rumpan på sig själv och ömsom på mig. Jag kunde se att det såg spänt ut under svansen på henne och tänkte att det nog var huvudet som nu ändå var på väg. Lachiwa tryckte på lite men ingenting hände i ytterligare ett antal minuter. Vid detta laget hade jag fått den där lilla omvridningen i magtrakten när man vet att något inte stämmer riktigt
Ibland är det bra att man inte vet vad som väntar och i det här fallet gäller det nog både Lachiwa och mig.
Jag tyckte det såg ut som om Lachiwa skulle börja föla redan på morgonen.....inga stora saker men hon låg och rullade lite och gick sådär lite stolpigt med bakbenen och pratade lite. Hon ändrade sig och ägnade dagen åt att äta och se ut som om allt var lugnt. Vid tretiden började hon humma och verka lite rastlös så jag släppte in henne i en hage där hon kunde vara i lugn och ro om det nu var så att hon skulle föla. Nog var det nånting på gång men hon verkade så vag......ungefär som 'nästan ordentligt värkarbete' men inte riktigt. Jag har sett henne föla många gånger och vet att hon brukar lägga sig ner för att få hjälp att trycka på men nu verkade hon akta sig för att lägga sig ner. Jag kände inne i henne och kunde konstatera att hon var öppen men jag kunde inte känna någon fölnäsa ännu så hon fick hålla på ett tag för sig själv.
V A G.........är det bästa ord jag kan komma på. Lachiwa trampade runt och tittade ömsom mot rumpan på sig själv och ömsom på mig. Jag kunde se att det såg spänt ut under svansen på henne och tänkte att det nog var huvudet som nu ändå var på väg. Lachiwa tryckte på lite men ingenting hände i ytterligare ett antal minuter. Vid detta laget hade jag fått den där lilla omvridningen i magtrakten när man vet att något inte stämmer riktigt
På med handskar och massor med glidmedel. Huvudet på fölet fanns där men i konstig vinkel rakt upp under svansen på Lachiwa istället för ut genom den naturliga utgången. Jag kände försiktigt runt huvudet och drog liksom Lachiwas öppning över näsan på fölet. Nosen åkte tillbaka in några gånger och den var dessutom stor. Till slut stannade nosen i alla fall ute men det hände inte mer än så och jag anade att frambenen var på efterkälken men även när det är så brukar hela huvudet och del av halsen kunna komma ut.
Detta var en gåta och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Huvudet på fölet var stort och det var svårt att ta sig förbi det. Utan att veta riktigt varför ställde jag mig bakom Lachiwa och böjde mig fram och drog händerna med fast tryck över sidorna på hennes mage och även under magen. Tog ett steg tillbaka och plopp, plopp.......där kom plötsligt fötterna ut.......puuuuuh....
Det såg ut som ponnyfötter storleksmässigt.....men nu märktes det på stoet att hon kunde bete sig mer normalt i sitt värkarbete. Huvudet kom ut med viss möda och det var ett stooort huvud.
Med gemensam möda ...vid detta laget låg Lachiwa ner......fick vi till slut bröstkorgen ut ur hennes lilla kropp och jag insåg att det var det största föl jag någonsin sett. Lachiwa är ett litet sto.....ganska normal på höjden men väldigt liten över höfter och bröstkorg.
Detta var en gåta och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Huvudet på fölet var stort och det var svårt att ta sig förbi det. Utan att veta riktigt varför ställde jag mig bakom Lachiwa och böjde mig fram och drog händerna med fast tryck över sidorna på hennes mage och även under magen. Tog ett steg tillbaka och plopp, plopp.......där kom plötsligt fötterna ut.......puuuuuh....
Det såg ut som ponnyfötter storleksmässigt.....men nu märktes det på stoet att hon kunde bete sig mer normalt i sitt värkarbete. Huvudet kom ut med viss möda och det var ett stooort huvud.
Med gemensam möda ...vid detta laget låg Lachiwa ner......fick vi till slut bröstkorgen ut ur hennes lilla kropp och jag insåg att det var det största föl jag någonsin sett. Lachiwa är ett litet sto.....ganska normal på höjden men väldigt liten över höfter och bröstkorg.
Lyckan och lättnaden var total över att bröstkorgen var ute ....resten brukar bara 'ramla' ut. Dags för ett ny variant på ett gammalt talesätt....'Man ska inte ropa hej förrän rumpan är genom bäckenet'
Lachiwa låg ner tämligen utmattad med fölet till hälften ute och när bröstkorgen väl är ute kan fölet andas och han verkade rätt tagen med och gjorde inte stort väsen av sig. Efter en stund tänkte jag att nu drar vi ut resten också. Lättare sagt än gjort.........det gick inte. Jag trodde inte riktigt på det utan drog igen och det var tvärstopp. Lachiwa reste sig med världens längsta föl hängandes där bak......så lång att han släpade i marken med frambenen och huvudet. Nu började en märklig dans. Jag var ju tvungen att hålla upp fölet när hon gick och försökte dra emellanåt. Dra klokt dessutom med tanke på leder och ryggrad.....men det spelade ingen roll för han satt absolut fast............helt overkligt.
Vad är detta.....är det något läskigt fel på fölet som gör att det inte går att få ut det?? Har han inga ben....bara en stor gump?? Många frågor rusade genom huvudet och svetten lackade i pannan.....hugaligen...... Vi vankade säkert runt en kvart och drog med jämna mellanrum
Mer handskar och mer glidmedel........ jag kunde känna att hela öppningen i bäckenet var proppfullt med rumpan på det här fölet och han satt verkligen fast. Ena sidan av höftpartiet hade kommit lite längre ut än det andra.
Lachiwa låg ner tämligen utmattad med fölet till hälften ute och när bröstkorgen väl är ute kan fölet andas och han verkade rätt tagen med och gjorde inte stort väsen av sig. Efter en stund tänkte jag att nu drar vi ut resten också. Lättare sagt än gjort.........det gick inte. Jag trodde inte riktigt på det utan drog igen och det var tvärstopp. Lachiwa reste sig med världens längsta föl hängandes där bak......så lång att han släpade i marken med frambenen och huvudet. Nu började en märklig dans. Jag var ju tvungen att hålla upp fölet när hon gick och försökte dra emellanåt. Dra klokt dessutom med tanke på leder och ryggrad.....men det spelade ingen roll för han satt absolut fast............helt overkligt.
Vad är detta.....är det något läskigt fel på fölet som gör att det inte går att få ut det?? Har han inga ben....bara en stor gump?? Många frågor rusade genom huvudet och svetten lackade i pannan.....hugaligen...... Vi vankade säkert runt en kvart och drog med jämna mellanrum
Mer handskar och mer glidmedel........ jag kunde känna att hela öppningen i bäckenet var proppfullt med rumpan på det här fölet och han satt verkligen fast. Ena sidan av höftpartiet hade kommit lite längre ut än det andra.
Lachiwa la sig ner igen och nu vred jag försiktigt fölets bakdel precis som en stor kork och kunde till slut vrida och trixa lite och få ut den tjockaste biten av bakdelen och halleluja.....hela fölet var ute.
Hur kunde något så stort ha funnits inne i Lachiwa......jag förstår det inte. Fölet verkade ha väntat på detta ögonblick dock för han var uppe som en raket och var väl euforisk över att äntligen kunna sträcka på sina långa ben. Lachiwa var helt slut och det var jag med......tror vi dessutom var lika lyckliga över att allt gått bra till slut.
Det är inte ovanligt att föl är en aning 'buck kneed' vid födseln, dvs inte kan sträcka ut knäleden riktigt, Lachiwas föl hade väldigt böjda knäleder.
Hur kunde något så stort ha funnits inne i Lachiwa......jag förstår det inte. Fölet verkade ha väntat på detta ögonblick dock för han var uppe som en raket och var väl euforisk över att äntligen kunna sträcka på sina långa ben. Lachiwa var helt slut och det var jag med......tror vi dessutom var lika lyckliga över att allt gått bra till slut.
Det är inte ovanligt att föl är en aning 'buck kneed' vid födseln, dvs inte kan sträcka ut knäleden riktigt, Lachiwas föl hade väldigt böjda knäleder.
En timme tidigare låg denna långbenta varelse inne i mamma
Bilden ovanför och till vänster är från dagen efter och det är lätt att se hur böjda frambenen är i knäleden. Detta påverkar i sin tur vinkeln i armbågsleden och fölet har haft det jobbigt att gå överhuvud taget. Jobbigt att stå upp och dia tillräckligt länge, jobbigt att gå på toa.
När jag skriver detta är det fem dagar sen han föddes och han har blivit starkare i bakbenen och frambenen har börjat räta ut sig ordentligt. Jag har masserat magen på honom eftersom han legat stilla mycket och han har gått på toa, har dessutom gett honom lite tillskott för att han inte orkat stå tillräckligt länge när han diade. Nu är han mycket starkare och duktigare på alla vis och klarar snart allt själv helt och hållet
När jag skriver detta är det fem dagar sen han föddes och han har blivit starkare i bakbenen och frambenen har börjat räta ut sig ordentligt. Jag har masserat magen på honom eftersom han legat stilla mycket och han har gått på toa, har dessutom gett honom lite tillskott för att han inte orkat stå tillräckligt länge när han diade. Nu är han mycket starkare och duktigare på alla vis och klarar snart allt själv helt och hållet
19 juni
Whistler är ett australiensiskt sto och utan tvivel det finfibrigaste bruna sto jag någonsin lagt mina händer på. Förstföderska med stor tapperhet och hon födde utan ett pip en vacker gyllene son.
Fölet var en pigg krabat som snabbt hittade mat och sen började utforska jordelivet.
Whistler är ett australiensiskt sto och utan tvivel det finfibrigaste bruna sto jag någonsin lagt mina händer på. Förstföderska med stor tapperhet och hon födde utan ett pip en vacker gyllene son.
Fölet var en pigg krabat som snabbt hittade mat och sen började utforska jordelivet.
Whistler var lätt att hantera innan hon blev dräktig men inte alls under dräktigheten. Riktigt stressad och upprörd över allt som innebar att någon skulle ta i henne. Om det var något sto jag har undrat lite över i samband med födsel och mammaskap har det varit hon. Redan nån vecka innan hon skulle föda ändrade hon sitt beteende och verkade plantera fötterna ordentligt i jorden och blev mjukare på alla sätt och vis. Hon är en underbar mamma. Verkligen härligt att bli överraskad på det viset.