Kusipacha Alpacka 'föddes' 2005 och bedrevs tom 2012 utanför Övraby på Österlen. Fr o m 2013 bor alpackorna i Norra Östergötland, närmare bestämt på gården Kvarnfallet mellan Hävla och Regna utanför Rejmyre.
Namnet Kusipacha kommer från Anderna, där alpackan har sina rötter. Ett av språken som talas där, och som talades där innan spanjorerna gjorde entré på 1500-talet, är quechua. Kusipacha är quechua och betyder ungefär 'den lyckliga jorden'.........kusi - lycklig......pacha - jorden (planeten). Kusipacha var quechua-indianernas ungefärliga motsvarighet till vårt 'paradis'. I min värld är alpackan som gjord för paradiset :) ...vacker.....mjuksint....och skadar ingen annan.
När de första alpackorna kom 2005 var det som att stiga in i en helt ny värld och där har jag blivit kvar sen dess :) Första omgången bestod av 10 ston, 3 hade föl vid sidan och 8 visade sig så småningom vara dräktiga till sommaren 2006. Det fanns inte mycket vettig information om vare sig hälsa, sjukdomar eller utfodring att hitta i Sverige. Internet och utländska uppfödare blev räddningen när frågorna hopades. De första djuren kom från Chile/Peru via Alpacas of Switzerland. Arnold, Alpacas of Switzerland och hans fru Uli (som dessutom är veterinär) var fantastiska och gav bra och redig support. På den tiden fanns det många som trodde att alpackorna (p g a att de överlevt det karga Anderna) kunde klara sig på näst intill ingenting och väldigt näringsfattigt hö.....ingen i detta landet visste vad de behövde för vitaminer, mineraler och spårämnen. Av någon anledning gav många av de tidiga alpackaägare sina djur fårpellets.......oftast utan en aning varför de valt det alternativet. Det fanns en hel del felaktig information i omlopp.......som t ex att alpackor absolut inte fick ha ett tillskott som innehöll koppar, mm mm
Första sommaren med födslar, 2006, var som en pendel mellan euforisk lycka och nära panik :) Stona hade gått med hingst på fribetäckning i Schweiz sommaren innan så det fanns ingen möjlighet att veta när de skulle föla. Första fölförstoppningen var ett riktigt drama, upptäckten vårt bete hade för lite skugga var ett annat problem som tillfälligt fick lösas med hjälp av den gudomliga jättelönnen i trädgården. Alpackorna kom väldigt nära på det viset och det var underbart att ha dem strosandes runt kring huset. Nils-Einar Svensson blev vår veterinär från dag 1 och bättre kan ingen önska sig. Han fanns där alltid......när det behövdes och tillsammans klarade vi alla kriser som uppstod.t
Namnet Kusipacha kommer från Anderna, där alpackan har sina rötter. Ett av språken som talas där, och som talades där innan spanjorerna gjorde entré på 1500-talet, är quechua. Kusipacha är quechua och betyder ungefär 'den lyckliga jorden'.........kusi - lycklig......pacha - jorden (planeten). Kusipacha var quechua-indianernas ungefärliga motsvarighet till vårt 'paradis'. I min värld är alpackan som gjord för paradiset :) ...vacker.....mjuksint....och skadar ingen annan.
När de första alpackorna kom 2005 var det som att stiga in i en helt ny värld och där har jag blivit kvar sen dess :) Första omgången bestod av 10 ston, 3 hade föl vid sidan och 8 visade sig så småningom vara dräktiga till sommaren 2006. Det fanns inte mycket vettig information om vare sig hälsa, sjukdomar eller utfodring att hitta i Sverige. Internet och utländska uppfödare blev räddningen när frågorna hopades. De första djuren kom från Chile/Peru via Alpacas of Switzerland. Arnold, Alpacas of Switzerland och hans fru Uli (som dessutom är veterinär) var fantastiska och gav bra och redig support. På den tiden fanns det många som trodde att alpackorna (p g a att de överlevt det karga Anderna) kunde klara sig på näst intill ingenting och väldigt näringsfattigt hö.....ingen i detta landet visste vad de behövde för vitaminer, mineraler och spårämnen. Av någon anledning gav många av de tidiga alpackaägare sina djur fårpellets.......oftast utan en aning varför de valt det alternativet. Det fanns en hel del felaktig information i omlopp.......som t ex att alpackor absolut inte fick ha ett tillskott som innehöll koppar, mm mm
Första sommaren med födslar, 2006, var som en pendel mellan euforisk lycka och nära panik :) Stona hade gått med hingst på fribetäckning i Schweiz sommaren innan så det fanns ingen möjlighet att veta när de skulle föla. Första fölförstoppningen var ett riktigt drama, upptäckten vårt bete hade för lite skugga var ett annat problem som tillfälligt fick lösas med hjälp av den gudomliga jättelönnen i trädgården. Alpackorna kom väldigt nära på det viset och det var underbart att ha dem strosandes runt kring huset. Nils-Einar Svensson blev vår veterinär från dag 1 och bättre kan ingen önska sig. Han fanns där alltid......när det behövdes och tillsammans klarade vi alla kriser som uppstod.t
Tidigt blev jag medveten om att i England fanns massor av kunskap att hämta så jag besökte många utställningar där och gick ett antal ullutvärderingskurser för att lära mig allt som gick och helst så fort som möjligt. När jag såg de riktigt fina (ullmässigt) alpackor som fanns i England då förstod jag snabbt att det fanns alpackaull och alpackaull :) Generellt sett har det varit så att alpackorna från Peru har varit av högre kvalitet än alpackorna från Chile. Chile har haft kvar en stor färgvariation men Peru började tidigare avla med tanke på den omfattande textilindustri som finns där. Alpackorna från Peru hade framförallt tätare ull och aveln hade i hög grad riktat in sig på vita djur. Don Julio Barreda, grundaren av Accoyo, var pionjär både för den mer medvetna aveln och för nya tankar för djurhållningen. Han var en man med vision och lyckades behålla sina blodslinjer intakta under ruskiga och turbulenta tider och är nog den enskilt mest betydelsefulla personen för den 'moderna' alpackan. Alpackor från Accoyo har varit grunden för många kommersiella alpackafarmer i Peru och sen sent 80-tal har de också skapat grunden för alpackaaveln utanför Anderna. Don Julio dog 2006. Mike Safley, Northwest Alpacas USA, har skrivit några riktigt intressanta böcker om alpackornas tidiga historia i USA.......tyvärr finns inte Australiens tidiga historia lika väl dokumenterad. USA och Australien var rätt parallella tidsmässigt. Jag blev hur som helst medveten om att de chilenska stona behövde bra hingstar för att förbättra egenskaper som täthet, finhet, etc.
Don Julio Barreda
Jag har varit väldigt selektiv i användningen av hingstar och vill gärna att varje ny generation ska visa en förbättring av viktiga egenskaper i ullen. Att de ska ha en sund exteriör är en självklarhet. Jag har heller inte velat sälja egenuppfödda hingstar som avelshingstar om jag inte varit beredd att använda dem själv. Alpackan är ett ullproducerande djur och egentligen är bara riktigt bra alpackaull mjukare än t ex merino. Först 2014 föddes det mer än en hingst här som jag tycker jag med gott samvete kan sälja som avelshingst och det känns jätteroligt att se besättningen utvecklas. Det är i princip de ursprungliga stona av enkel kvalitet som ligger i botten. Även om jag förmedlat högkvalitativa australiensiska och engelska djur till andra uppfödare har jag aldrig haft möjlighet att köpa väldigt dyra djur. Jag tycker att en god regel är att använda hingstar som är bättre än stoet. Saken är väl den att de ston som finns, oavsett kvalitet, kommer att användas i avel.......men det gör en oerhörd skillnad att välja bra hingstar som fäder till nästa generation.
Avelsbiten är spännande och inspirerande men under min tid med alpackor har jag nog jobbat ännu mer för en bra djurhållning, gjort mitt bästa för att sprida kunskap om utfodring och om vad alpackan behöver samt verkat för en god försäljningssed. Det finns gott om sorgliga historier genom åren där nya djurägare i princip inte får någon vettig information överhuvud taget och där alpackor farit väldigt illa i kärleksfulla hem........för man har inte vetat bättre. Mitt engagemang kan aldrig ta slut bara för att alpackorna flyttar härifrån.......jag är rädd om både djur och nya ägare. Inte så att jag förföljer människor som köper djur här :) inte alls! Däremot vill jag att de ska veta vilket typ av foder de ska leta efter och hjälper såklart till att tyda foderanalyser, tycker att man ska ha tränat på att klippa naglar innan man får hem sina djur och lärt sig hur man hanterar en alpacka och sätter på och tar av en grimma. Nya alpackaägare behöver veta hur ett 'alpackaår' ser ut och bli introducerade till klippare och resten av alpackacommunityn. Allt detta gör bara att nya alpackaägare känner sig tryggare med sina nya vänner. De allra allra flesta som köpt djur här har blivit fantastiska alpackaherdar :)
Madeleine Kihlberg
Kusipacha Alpacka | kusipacha@telia.com